20:39
Äntligen hemma. Vaknade i morse och kände efter hur foten mådde. Inte nog bra, tänkte jag och sov ett par timmar till. Sen ändrade jag mig och åkte till Uppsala i alla fall. Kom fram lagom till att kyrkomötet tog lunch, så jag och mamma gjorde också det. Spenat- och broccolipaj på Landings.
När kyrkomötet samlades igen hade de inte så mycket kvar. Precis när det var avtackningar kom tre vilsna killar från distriktsstyrelsen i Luleå, bland andra herr Larsson från Boden. Efter diverse försenade flyg och misslyckade orienteringar hade de slutligen hittat fram till aulan :-D
Tillsammans gick vi till domkyrkan och var med på avslutningsmässan, och sen gick jag och mamma till hennes hotell vid Linnéträdgården innan jag gick till tåget. Väl på stationen träffade jag grabbarna igen, så vi höll varandra sällskap i en knapp halvtimme då deras tåg kom. (De ska vara med på Rikshelgen i Sigtuna i helgen)
När mitt tåg äntligen kom var det så fullt att det blev ståplats till Arlanda. Väl hemma är min fot stelare och tröttare än någonsin. Till råga på allt har jag ett läskigt blåmärke under inre fotknölen (eller vad det nu kan tänkas heta). Blått och blått, förresten, det är mer blårödlila. Jag som aldrig får blåmärken...
Min häl är inte bara torr,
jag har ett blåmärke också!
(Prickarna är från bandaget)
Äntligen hemma. Vaknade i morse och kände efter hur foten mådde. Inte nog bra, tänkte jag och sov ett par timmar till. Sen ändrade jag mig och åkte till Uppsala i alla fall. Kom fram lagom till att kyrkomötet tog lunch, så jag och mamma gjorde också det. Spenat- och broccolipaj på Landings.
När kyrkomötet samlades igen hade de inte så mycket kvar. Precis när det var avtackningar kom tre vilsna killar från distriktsstyrelsen i Luleå, bland andra herr Larsson från Boden. Efter diverse försenade flyg och misslyckade orienteringar hade de slutligen hittat fram till aulan :-D
Tillsammans gick vi till domkyrkan och var med på avslutningsmässan, och sen gick jag och mamma till hennes hotell vid Linnéträdgården innan jag gick till tåget. Väl på stationen träffade jag grabbarna igen, så vi höll varandra sällskap i en knapp halvtimme då deras tåg kom. (De ska vara med på Rikshelgen i Sigtuna i helgen)
När mitt tåg äntligen kom var det så fullt att det blev ståplats till Arlanda. Väl hemma är min fot stelare och tröttare än någonsin. Till råga på allt har jag ett läskigt blåmärke under inre fotknölen (eller vad det nu kan tänkas heta). Blått och blått, förresten, det är mer blårödlila. Jag som aldrig får blåmärken...
Min häl är inte bara torr,jag har ett blåmärke också!
(Prickarna är från bandaget)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar